Hur kunde det gå mer än fem månader sen jag skrev sist? Säg det, den som vet. Jag har haft fullt upp med livet på vår lilla självhushållargård. Skördarna har varit enorma i år, torkan till trots. Förutom livet så har även döden besökt oss och tagit min far ifrån mej och min sista reserv av energi tog slut där. En paus var nödvändig.
Före det hade jag en lång period av att ta hand om kålskörden, mest genom mjölksyrning. En metod som passar utmärkt för kål. Och när man som jag satsat på plantor till 16 vitkålshuvuden, 8 rödkålshuvuden och 10 spetskålshuvuden och dessutom lyckas oväntat bra så blir det en del att ta hand om. Och vi snackar inte om några små enkilos kålhuvuden snarare drygt 2 kilo och upp till nästan 4 kg per styck. Det blir en del men så ska det också räcka till oss båda i ett år.
Förutom kantbränna som drabbade några huvuden har plantorna varit förvånansvärt fina trots intensiva angrepp av kålmal. Min enda åtgärd har varit att spruta med turex en gång. Kantbrännan beror förmodligen på den extrema torka och värme vi haft i år. Den har inte gjort någon större skada på huvudena. Jag har varit tvungen att prioritera hårt vad gäller bevattning eftersom vi odlar all vår mat för hela året och har egen brunn och många djur som ska ha vatten också. Men vattnet har räckt och det är jag oerhört tacksam för.
Juliskörd
Första surkålen gjorde jag redan den 24 juli. Det var Julikongen som levererade de tidigaste huvudena och de var på 2,5 kg/styck i genomsnitt. Kummin är det jag kryddar surkål med mest och så blev det även nu. Julikongen växer snabbt, är tidig, inte så kompakt och verkar känslig för att stå kvar för länge och började spricka ganska snabbt efter att den var skördeklar, så det gällde att ha ögonen med sej.
Inte många angrepp på Julikongen så här tidigt på säsongen!
Julikongen är en sommarkål, det hörs ju på namnet. Bladen är spröda, lite veckade och stora. Huvudet är inte så kompakt, det finns luft mellan bladen.
Nästa omgång färdig kål, bara några dagar senare, var spetskålen Vysocke. Två huvuden med snittvikten 1,1 kilo. En härligt violett spetskål som jag syrade okryddad.
Vysocke med sina krusiga blad.
Samtidigt kunde jag ta första rödkålshuvudet av Rodynda på ett kilo och kryddade för första gången med krossade enbär. Så gott!
Att Rodynda innehöll små änglar var en nyhet!
Visst vill man gärna klappa ett kålhuvud? Rödkålen fick färre angrepp av kålmal, larver och sniglar än den vitkålen. Samma gäller för den röda brysselkålen.
Den mängd kål som jag syrat i juli slutade på 8,2 kilo.
Augustiskörd
Ett par veckor senare, den 10 augusti tog jag den sista Julikongen på drygt 2 kilo och första huvudet på vitkålen Amager Stenhoved Tena på 2,9 kilo.
Etiketter är viktigt. Sort, datum och kryddning är det jag skriver.
Den 21 augusti skördade jag rödkål av sorten Amager 304. Det ena huvudet vägde 2 kilo och det andra 3,9 kilo! De två sista Amager Stenhoved Tena skördades samtidigt och där var vikten 1,2 respektive 2,6 kilo av härligt kompakt vitkål. Det ena huvudet hade ruttnat i stocken och ett halvt kilo fick skäras bort. Nu kryddade jag surkålen med fänkål för första gången. Riktigt mumsigt! Första huvudet på vitkålen Jåtun skördades vid 1,6 kilo och även det var mycket kompakt.
Några timmars jobb och en massa härlig surkål till vintern ska ställas på jäsning.
I slutet av månaden tog jag en spetskål Filderkraut och syrade det tillsammans med ett litet violett huvud av Vysocke och finstrimlad chili av sorten Numex Joe E Parker och Espelette. Det blev en höjdare. Mer sånt nästa år!
Augustiskörden av kål att syra blev 19,9 kilo!
Tur vi gillar surkål! Men den sammanlagda mängden på 28 kg surkål känner jag mej väldigt nöjd. Några kilo har vi redan ätit upp men jag har också flera kålhuvuden kvar. Närmare bestämt 8 st vitkål och 3 st rödkål. Finstrimlad rödkål hackade apelsiner, olivolja och timjan är en fin vintersallad men ett huvud var förstås förbokat till att koka rödkål på till jul!
Ett vitkålshuvud använde vi till fantastiskt goda kåldolmar med nymald killingfärs och strimlad mangold i smeten som kryddades på nytt sätt med timjan, chili, vitlök och soja. Vi gjorde ett stort lass på 2 kg färs så det blev smet över som vi rullade till keftedes som fick koka i tomatsås till kvällens middag med färsk vitkålssallad till. Kåldolmarna la vi råa i frysen i lagom stora lunchpaket. De steks sedan i ugnen i en form med hackade tomater eller en burk inkokta tomater med örter och vitlök. Lite annorlunda och spännande!
Min mycket enkla metod när jag syrar kål
Du behöver:
- Glasburkar på 1-3 liter med snäpplock och gummiring. Det ryms ett kilo kål/liter burk.
- Jodfritt salt, finmalet. Till surkål behövs det 15 g/kg kål.
- Våg.
- Kål.
- Matberedare.
- Hink.
- 1-liters plastpåsar med lite vatten som skydd mellan kålen och syret i burken.
Gör så här:
- Rensa kålen (jord och kryp ska bort) och väg den.
- Väg upp saltet.
- Skär kålen i lagom bitar som ryms i matberedarens mynning.
- Använd skivan som gör tunna strimlor och strimla rubbet, även stocken.
- Töm ut kålen i en hink vartefter matberedaren blir full. Strö lite av saltet på varje omgång.
- Stampa kålen med knytnäven och blanda väl tills den saftar sig ordentligt.
- Fyll kålen i burkarna och pressa ner den noga så att luften trycks ut. Lämna några centimeter kvar där du sätter plastpåsen med vatten.
- Ställ burkarna på en tallrik i rumstemperatur med en mörk påse över som skydd mot ljuset. Tallriken är till för eventuellt läckage när kålen börjar jäsa.
- Surkål ska helst stå i 22 grader något dygn och sedan i 15-18 grader i 10-14 dygn. Det här löser jag genom att ha den i mitt varmaste rum de första dagarna. Sen flyttar jag ner den till golvet i mitt svalaste rum. Jag kollar inte temperaturen och det har funkat utmärkt. Därefter flyttas den till kylskåpet och ska gärna eftermogna i ytterligare 14 dagar men blir bara godare om den får stå längre.
När jag stampar kålen i hinken sätter jag hinken på en stol så den kommer lite längre ner än på köksbänken. På det sättet kan jag använda min kroppstyngd när jag stampar med näven och sparar händerna.
Vi äter surkål varje dag. Det är också därför jag kryddar den på lite olika sätt för att få variation. Vi äter den som den är, helt enkelt som ett tillbehör men även som ingrediens i en sallad. Lite goda blad, tomater, gurka, paprika, lite surkål, någon god olja och lite smulade oreganoblad. En favorit är grovrivna morötter, äpplen, surkål och lite olja. Vinäger behövs ju inte eftersom spadet i surkålen står för syran.
En utmärkt förvaringsplats för kålhuvudena under vintern är faktiskt växthuset. Jag har fyra eller fem huvuden kvar som ligger i en stor plastback omlindad med treskikts bubbelplast. Trots en salig blandning av kyla och mildväder så mår huvudena förvånansvärt bra.
Och vad hände med den där magiska 14-gradersgränsen som jag skrev om i mars? Ja, inte märkte jag något särskilt med huvudkålen mer än att den blev jättefin förutom några som fick kantbränna på grund av torkan. Savoykålen hann aldrig få några stora huvuden innan den blev uppäten av odjur med det var knappast temperaturens fel. Den hade behövt ses till lite extra och kanske sprutats med turex en andra gång. En av brysselkålsorterna ville inte bilda huvuden alls, vilket jag aldrig upplevt förut. En annan av brysselkålsorterna blev två meter hög och gick sen i blom. Om det berodde på torkan eller temperaturen vet jag inte. Det är knepigt att utvärdera kålexperimentet när vädret under odlingssäsongen varit så väldigt torrt och varmt.
Jag skulle egentligen skrivit mer om landet med vinterkålen. Helt kort kan jag säja att det hittills gett mej grönkål. Vinterbroccolin börjar sätta ett toppskott nu och bukettkålen har fina små rosetter på gång.
Här slutar mitt kålexperiment men en enkel sammanfattning: jag kommer att så vid samma tidpunkt och på samma sätt i år för finare kål har jag aldrig haft!
Tidigare inlägg om Kålexperiment 2016
Blomkålstider – 19 juli
Vi äter kål! – 3 juli
Hur går det för kålen – 28 maj
Experiment med kål – 25 mars