Planterat, sått, inpackat och klart! Med tanke på att det ska bli -11 grader i natt så känns det extra fint med inpackningen. Men jag kanske ska börja från början.

I höstas la jag upp en ca 40 cm hög limpa av utgödslad halmbädd från getterna på gräsmattan. Då hade jag ingen tanke på att göra en varmbädd, bara ett nytt land. Jag brukar göra mina land på det sättet. Tidigt i vintras när det hade varit riktigt kallt en period märkte jag att limpan inte var frusen alls fast tjälen i jorden var djup på andra ställen. Aha, här ska jag bygga en varmbänk!

Lägg märke till att det ser ut som vår ute!

Brädor, skruvdragare, reglar och skruv… ett par dagar senare var bänken klar att placeras runt omkring limpan. Kaninernas burar behövde gödslas ur, getternas hus behövde verkligen tömmas och halmas på nytt och hönsen behövde sannerligen ett nytt och fräscht golv. Dessutom behövde kisshinken i utedasset tömmas. Ner i lådan med rubbet! Detta blev några dagsverken till men det skulle ju ändå göras och jag gillar verkligen inte idén att köra allt med skottkärra till gödselstacken, för att i framtiden köra det till något annat ställe. Nej, jag vill använda min tid bättre och det här kändes kanon! En massa bra och nödvändiga saker gjorda på en gång och tillsammans blev allihop en stor, fin och varm bänk att odla tidiga grönsaker i. Den 3 februari promenerade jag runt på varmbänken tills den var lagom tät, vattnade med varmvatten och satte i termometern.

Redan den 7 februari var bänken 68 grader och härligt ångande och sen vände den neråt igen. I dag, den 16 februari, la jag på en dryg decimeter jord och planterade ut övervintrade sallatsplantor och sådde morötter, rädisor, rucola, spenat och salladslök.

Just i natt ska det bli – 11 grader men jag är inte orolig för mina plantor. De står på undervärme och över sig har de först glas…

…sen två lager 3-skikts bubbelplast…

…och överst en fyrdubbel odlingsduk. Den är mörk så den släpper inte in något ljus men å andra sidan ska den bara ligga på i natt som extra täcke.

Ser ni snön? Marken är kall och hård efter en kylig period men i varmbänken sprudlar det snart av liv.

Å, vad sugen jag är på krispiga rädisor. Kanske, kanske kan jag skörda de första redan om en månad!

Sen några år tillbaka sår jag grönsaker i kallväxthuset så tidigt som runt den 20 februari. Så även i år, men nu i form av en kurs. Det passade bra just idag, för det var så vårlikt ute. Solen strålade in i växthuset där vi satt samlade kring bordet och ylletröjor och jackor åkte av ganska snabbt.

På den här första träffen av fem presenterade vi oss för varann genom att berätta om våra växthus. Allt som har med ålder, yrke och familj att göra bleknar bort så fort det finns ett starkt gemensamt intresse att umgås kring – odling! Det är fint att kunna mötas på det sättet, bortom roller, yta och eventuella förutfattade meningar som är kopplade till det.

Ingen kurs utan fika. Så lämpligt att jag fick ett paket i postlådan med varuprover från Urtekram häromdagen. I paketet låg bland annat en påse ekologisk, kanderad ingefära. Den passade perfekt som topping tillsammans med rostade pumpakärnor och solrosfrön till den palsternackskaka som jag brukar göra efter recept från Det gröna skafferiet. Det blev inte mycket kvar…

Efter fikat röjde vi bordet och tog fram de fröer som skulle sås i dag. Jorden hade redan tidigare samma dag fått ett tillskott av hönsgödsel (blandat med halm och torv från hönsgolvet). Det är många år sen jag bytte jord i växthuset nu. Att enbart tillföra olika sorters stallgödsel funkar fint när man odlar många sorters grödor under en odlingssäsong.

Det som skulle sås direkt i markbäddarna var rucola, sockerärtor, tre sorters tidiga morötter och spenat. För tidiga sådder i växthuset väljer jag alltid grönsaker som har kort utvecklingstid. Lite vitlök, röd och gul sättlök (frösådder från förra året) skulle också ner. Några lådor fylldes med jord för det som skulle förkultiveras inomhus, som ett par sorters spetskål, blomkål, purpurkål, asiatiska bladgrönsaker, några sorters sallat och salladslök. Bara några få frön av varje sort, för tillsammans blir det mycket ändå och vi har ju en begränsad yta i växthuset.

Vi hann inte så allt för det fanns ju så mycket att prata om. Som varför det är så svårt att få morötter att gro jämnt och fint. Mitt knep är att vattna i såraden innan man sår. Så sen glest och fint och täck med fiberduk tills det har grott. Morot gror långsamt och behöver jämn fuktighet och det kan fiberduken bistå med. I alla fall så fick jag jobba lite övertid och så färdigt efter kursen. Tidplanen måste ju hållas så att jag har något att visa vid nästa kurstillfälle om en månad!

Den här fina spetskålen Vysocke har övervintrat fint i växthuset. Den såddes i juli förra året och jag väntar med spänning på ett härligt violett kålhuvud under tidig vår.

Att starta tidigt i växthuset ger verkligen resultat. Tänk bara på att hålla fukten kvar i jordytan med hjälp av fiberduk. Solen kan steka ganska bra genom växthusfönstren på vårvintern. Kika på hur det kan se ut i början av maj med tidig sådd i kallväxthuset!

Tidig start i kallväxthuset 2015

1. Tidig start i kallväxthuset (13 februari)
2. Sådd i kallväxhuset (20 februari)
3. Utplantering i kallväxthuset (20 mars)

Tidig start i kallväxthuset 2014

1. Tidig start i växthuset (20 februari)
2. Hur går det i kallväxthuset (8 mars)
3. Utplantering i kallväxthuset (20 mars)
4. Skördetid i kallväxthuset (9 maj)
5. Säsongsbyte i kallväxthuset (12 juni)

På väg till lagården går jag på en väl upptrampad stig som är ungefär femtio meter lång. Det händer mycket längs den stigen. Gässen vaggar gärna fram och tillbaka från gåshus till betesmark. De håller gräset superkort och skiter ganska mycket just på stigen. Grön och fiberrik skit. Veden kapas och klyvs precis i närheten och det stänker sågspån och barkflisor i närheten av stigen. Vi bär halm och hö till djuren och tappar lite här och lite där. Och hönsen fullkomligen älskar att sprätta omkring i allt det här materialet som ligger på och vid stigen när de är ute på eftermiddagarna. ”Skräp!” skulle nog ganska många tänka och genast räfsa upp det, lägga det på släpet och köra det till återvinningen. Jag blir alltid lika förvånad när människor ser organiskt material som skräp. För mej är det guld!

Att gräva där man står är för mej att öppna ögonen, se det enkla. Vad har jag framför mina fötter? Eller under, för den delen.

Jag tittar på det och ser organiskt material som efter en lång och fuktig vinter, blandats med lite jord och gödsel med hjälp av hönsen till ett halvtorrt material som börjat småkomposteras. Mat för maskar är vad jag ser. Och mat för maskar är lika med gödsel för mina grönsaker när det ligger som ett täcke i mitt land.

Jag täckodlar gärna men har svårt att få ihop färskt material som gräsklipp och annan grönmassa. Det är viktigare att det blir foder till våra djur. Så jag använder en hel del halm och gärna halm som legat ute hela vintern och börjat komposteras något. Den blir ett fint täcke.

Så jag tar fram räfsa, skottkärra och spade och sätter igång. Det tar knappt en halvtimme att räfsa hela gången, skyffla upp det i skottkärran (många lass blev det!) och köra det till en av de tomma varmkompsterna. Bredvid står mycket lämpligt en tunna med gammalt gödselvatten från förra året. En bortglömd resurs. Jag vattnar med det mellan lagren av hö, halm, gåsskit, löv, mossa, små grenar, barkflisor och sågspån. Tanken är inte att det ska bli jord, utan mer att en påbörjad nedbrytningsprocess ska sätta fart med hjälp av gödsel och vatten, så att jag om en månad eller två kan använda materialet som täcke till mina odlingar.

Hade jag kunnat lägga på det direkt i landen? Ja, men kanske skulle det i så fall gjorts i höstas när landen var tomma. Nu är det fullt av färsk gödsel från gässen och det vill jag inte så och plantera i. En liten vända i varmkomposten gör susen. Maskarna kommer att älska det!

För en månad sen sådde jag i årets första varmbänk utomhus. Jag planterade också ut sallat Little Gem som såddes i höstas och övervintrat i tunneln. I dag kan jag skörda första sallatshuvudet!

Som vanligt behövde flera saker göras här hemma på gården. Kaninhusen behövde städas, liksom gåshuset. Gässen ska snart lägga sig och ruva och då ska det vara rent och fint. Kisshinken på utedasset behövde tömmas. Hmm… varmbänk! Sagt och gjort. Det blev två. En trippelhög pallkrage och en som är dubbelt så stor, som jag byggde förra året som varmbänk.

Massor av jord behövde tömmas ut ur lådorna men det passade perfekt för utanför mitt glasväxthus, där det tidigare växt allehanda rotogräs (en riktig surdeg som jag bara inte orkat ta tag i), la jag i höstas massor av gamla kartonger och fyllde på med getternas ströbädd. Nu blev det dessutom fyllt med jord. Ett stort, nytt land!

Varmbänkarna är tänkta att ge jämnare värme i tunneln under våren och dessutom tänker jag använda dem som ”värmemattor” när jag ska sätta ut runt 500 krukade tomatplantor om några veckor. Det är ju för kallt på nätterna men med undervärme till rötterna och ett lock över på natten tror jag att det blir toppenbra.

I tunneln har jag lite övervintrad kål. Broccolin skjuter härliga sidoskott nu. Och här ser det ut att bli ett präktigt toppskott!

Palmkålen skjuter sidoskott som kommer med blomknoppar. Mums!

En rödbeta har övervintrat. Fina blad till kvällen sallat.

Livet som åretruntodlare är rätt najs så här års!

Kål är nog nåt av det godaste och vackraste man kan odla. Extra värdefull är kålen under vinterhalvåret när den krispig och färsk kryllar av goda saker som kroppen bara älskar. Jag vill odla massor av kål och gärna året om!

När man läser om hur man ska odla kål så finns det olika förhållningsregler vad gäller temperatur för groning och plantuppdragning och det står alltid om risken för stocklöpning (att plantan går i blom för att sätta frö) när man har plantorna i för låg temperatur. Runt 14 grader lär vara gränsen. Men stämmer det verkligen? I år provar jag ett annat sätt att odla kål på än vad som står i böckerna.

Den 9 mars sådde jag 35 sorters kål i små plastbyttor som jag ställde i min ouppvärmda tunnel. Varsågoda och gro när ni har lust! Vi hade minusgrader ute på nätterna och så även i tunneln.

Så uppstod behovet av utgödsling hos gäss och kaniner och därmed blev det två varmbänkar i tunneln lagda den 17 mars. De steg snabbt i temperatur och kulminerade på 65 grader redan dag fyra men efter bara ett par dagar hade det grott i varenda kålbytta. Jag gissar att den höjda temperaturen i tunneln gjorde susen.

Det som mer hände i tunneln, där jag även övervintrar alla plantskolans kryddväxter, var att det vaknade i alla krukor för plantorna trodde att det var vår. Vilken härlig växtkraft!

Nu när varmbänkarna långsamt sjunker i temperatur men fortfarande är för varma för ”direktkontakt” med kålbyttorna, så har jag lagt brädor ovanpå bänkarna så att det blir lite luft mellan plantor och bänkvärme. Just kålplantorna står på en liten varmbänk som är en normal pallkrages yta på 1,2 x 0,8 meter och 3 pallkragar hög. Den är täckt med 3-skikts bubbelplast för att hålla värmen kvar i bänken.

Och jag måste säja att jag aldrig haft finare kålplantor. Små och kompakta, precis som jag vill att de ska vara.

Tidigare har jag alltid dragit upp kålplantor inomhus och de gror ju så snabbt att bara man vänder ryggen till ett dygn eller två så har de rännt iväg på höjden och det är ingen vacker syn. Även en planta vill bli sitt bästa.

Tillbaks till den där magiska 14-gradersgränsen… stämmer den? Tja, jag lär ju inte få veta det förrän senare. Men ärligt talat så tror jag att en planta som får gro när den behagar också anpassar sig efter rådande klimat på ett helt annat sätt än en planta som gror i bekväma 20 grader och sen blir utflyttad till 10 graders kyla. Jag tänker mej att det är lite chockartat för just rotsystemet. Att man som planta känner att det är risk för livet och att man snabbt måste sätta frö för att föröka sig innan man kolar. På samma sätt som en gravt undernärd eller på annat sätt stressad planta går i blom för att ändå fortsätta leva genom de frö som sätts före den eventuella döden.

Nu står mina kålplantor på skön undervärme, i sval luft och med maximalt ljus. Det känns som om det inte kan bli bättre.

Du kommer att få följa mina 35 sorters kålplantor det här året. Vad de är för sorter, hur de växer och hur de sköts. Men också vad som händer med dem. Går de i för tidig blom eller blir det en härlig skörd? Det är bara genom att våga prova som vi hittar nya sätt att odla på som passar våra egna förutsättningar.

Det finns egentligen bara en sak som behöver lösas. Inte nu men om några veckor. Var tusan ska jag sätta alla dessa plantor? Ibland går viljan och lusten att experimentera flera steg före den praktiska verkligheten. Jag brukar dock inte låte det hindra mej.

Ja, det kan man verkligen undra med tanke på att det är två månader sen jag skrev sist. Varför är hon så tyst? Blev det överhuvudtaget några plantor av de där 35 sorterna i sina små byttor?

Jodå, det blev stora mängder, till och med enorma mängder plantor. Jag skull kunna fylla varje land med kål!

Fröna såddes den 9 mars i kallväxthus och grodde fint efter att varmbänken i tunneln las den 17 mars. Det gav lite tillskottsvärme i tunneln vilket gynnade groningen. Den 17 april skolade jag om plantorna och den 22 april ställde jag ut dem i den nu avsvalnade varmbänken utomhus. Där rymdes de fint mellan sallat, morot och annat mums. På natten var de täckta med glas. Vi hade flera nätter med minusgrader. Den 4 maj såg det ut så här i varmbänken utomhus.

Den 13 maj planterade jag min ena kålgård. 87 plantor i fem kvarter. Kvarteren är ca 1,20 breda och 1,60 långa förutom kvarter 1 som är 5 meter långt. Det betyder att hela kålgården är knappt 14 kvm och varje planta har en yta om 40 x 40 cm. Bäddarna är planterade i tre rader med högväxt kål (svartkål, broccolo, brysselkål)  i mittraden och kål som bildar huvuden (vitkål, spetskål, rödkål, blomkål, savoykål) på båda sidor om den. Kålgården består av upphöjda bäddar gödslade med häst- och hönsgödsel och den 25 maj ser tre av kvarteren ut så här.

Kvarter 1

• Svartkål Nero di Toscana – 13 plantor
• Vitkål Amager Stenhoved Tena*, Jåtun, Dottenfelder Dauer, Amager Halvhöj Belo*, Julikongen* – 16 plantor
• Spetskål Express, Vysocke, Filderkraut – 10 plantor

Kvarter 2

• Broccolo Veronica F1 – 4 plantor
• Rödkål Amager 304* – 4 plantor
• Blomkål All the Year Round – 4 plantor

Kvarter 3

• Brysselkål Evesham Special, Red Ball – 4 plantor
• Blomkål Di Sicilia Violetto – 4 plantor
• Savoykål Ulmer* – 4 plantor

Kvarter 4

• Brysselkål Groninger – 2 plantor
• Broccolo Veronica F1 – 2 plantor
• Savoykål Vertus 2 – 4 plantor
• Blomkål Snowball – 4 plantor

Kvarter 5

• Broccolo Romanesco Natalino – 4 plantor
• Rödkål Rodynda – 4 plantor
• Blomkål Tabiro – 4 plantor

* sorter från Nordisk Genbank

Experimentet består i att starta kålodlingen under kalla förhållanden för att se om plantorna fixar det eller om de går i blom. Än så länge ser plantorna knubbiga och fina ut.

Men hallå, säger nu den som är uppmärksam på detaljer. Detta är bara 22 sorters kål. Du skrev faktiskt 35 sorter. Var är de andra 13? Lugn, bara lugn! Det kommer mer…

Åttisju plantor kål. Vi har ätit sju. Återstår åttio. Vilken tillgång! Men dessa åttiosju plantor står i den ena kålgården, den med fem kvarter jag skrivit om tidigare. Det är fler kålland på gång men det skriver jag om senare.

Kring den 15 juni åt vi första broccolohuvudet av sorten Veronica F1. Det är ganska precis 98 dagar efter sådd och tillräckligt snabbt för att inte få ett endaste angrepp! Ett huvud väger ungefär ett halvt kilo. Vi avnjöt det lätt kokt med smör, som tillbehör till middagen.

Ett par dagar senare åt vi ytterligare ett på samma sätt. Nästa blev broccolomos med getost. Vi kokade huvudet lätt och mosade ihop det med en hemmagjord färskost av getmjölk och lite salt. Det behövdes inget annat. Säkert går det lika bra med en bit feta. Det passade fint till en bit varmrökt lax. Det fjärde huvudet blev en lunchsoppa med broccolo, crème fraisch och torkad kajplök, det femte wookade vi i buketter med nyskördade morötter, färsk lök, vitlök, curry och sumak. Till det hade vi couscous. Det sjätte har förväxt lite och blev mjölksyrat i buketter med morötter, det första blomkålshuvudet, lök, chili och kummin. Vi ska ju ha nån kål att äta i vinter också!

Kålmalen har varit minst sagt ivrig i år. De har svärmat som ljusgrå moln så fort man rört vid plantorna. Jag använder inte nät eller fiberduk eftersom jag vill se mina plantor, så jag har sprutat med turex en gång och borde ha gjort det ytterligare en gång men det har inte funnits tid till det. Mördarsniglarna har också gjort sitt, tillsammans med åkersnigel och andra små snigelrackare. Särskilt attackerad har spetskålen Express blivit.

Andra plantor ser fantastiska ut, som vitkålen Julikongen som verkligen gör skäl för sitt namn. Den har knutit ihop sig i ett riktigt kompakt huvud som växer så det knakar och inte en endaste liten insekt har tagit någon tugga på plantan.

Att olika sorters savoykål kan se så olika ut blev en nyhet för mig. Här är Vertus 2. Mörkt grön, stora bubblor i bladen och nästan inga angrepp alls.

Ulmer från Nordisk Genbank är mycket mer spröd, ljusgrön och småbubblig. Men även insekterna gillar bladen även om själva huvudet fortfarande är oskadat.

Kål är vackert! Min tanke med detta experiment är att lära mig mer om kål och om vilken tillgång det kan vara i köket. En av de stora lärdomarna är hur mycket blast det blir till alla våra djur. Alla skadade blad äts gladeligen upp av kaniner, vaktlar, höns, gäss och en och annan get. De bryr sig inte alls om snigelslem eller larver!

Det ser ut som om både kålmal och sniglar föredrar gröna kålblad och särskilt de spröda bladen hos blomkål, spetskål, svartkål och vissa av vitkålssorterna. De med tjockare och mer vaxartade blad är väldigt fina och en del helt oskadade, som vitkålen Julikongen. Båda sorterna rödkål är hur fina som helst liksom den violetta spetskålen Vysocke. Rödkålen Rodynda är i perfekt skick!

För fem veckor sen såg det ut såhär. Då tyckte jag att jag planterat glest och fint… Kika lite extra på kvarter 1 längst bort.

I dag ser det ut så här. Lite småtuggat här och där men ändå i gott skick.

En annan lärdom är att ha en plan för de hål som blir när man skördat. Vad planterar jag där? För nån vecka sen kom jag på att det nog är en bra idé att förkultivera något lämpligt, så det gjorde jag. Bönor och blommor är på gång i pluggbrätten.

Nästa kålgård är påbörjad och det är min enormt stora varmbänk som redan gett två skördar. En med sallat, rädisor, sallatslök och morötter och sedan en med sallat. Nu sätter jag ner kålplantor för vinterskörd och en tredje omgång sallat. Hittills fyra sorters kål (men det är fler på gång):

• Broccoli Red Arrow
• Bukettkål Petit Posy
• Grönkål Toftö från Nordisk Genbank
• Violett grönkål Curly Scarlet

Alla mina plantor av sex broccolisorter blev fullständigt uppätna av larver innan de planterades i det tredje kållandet som skulle gett en tidig skörd av broccoli. Nu blir det omtänk och ett annat land där jag just nu har vitlök i en sandlåda med gräsklipp. Vitlöken ska skördas snart så en nysådd av broccoli är gjord.

I dag har jag ett fantastiskt vackert huvud av den högväxta broccolo Romanesco Natalino som väntar. Lycka!

Tidigare inlägg om Kålexperiment 2016
Hur går det för kålen – 28 maj
Experiment med kål – 25 mars

Vi har passerat den tidiga broccolotiden och går nu in i blomkålsperioden. Jag har bara odlat blomkål enstaka gånger i mitt liv och det har för det mesta gått bra. I år händer det däremot underliga saker. Fyra sorter finns i min kålgård och tidigast av alla var All The Year Round som redan är uppäten. Mestadels wookad med lök och curry eller andra orientaliska kryddblandningar som jag tycker passar bra till blomkål men någon hamnade också i en mjölksyrning med lite annat smågott, som jag skrev om sist.

Nästa sort som blev skördeklar var Snowball. Dessa båda sorter råkade ut för lite missöden i form av märkliga huvuden. All The Year Round skördades redan i slutet av juni. Huvudena känns lite glesa och inte alls så fina som på ett ”köpehuvud”.

Därefter kom Snowball i början av juli och där var huvudena ännu glesare och ett såg ut så här!

Det smakade något beskt och såg mer ut som en blandning av broccoli och blomkål men utan att för den skull se ut som en broccolo, som ju är just en sådan korsning.

Jag konsulterade Runåbergs Fröers hemsida som är en stor källa till kunskap och hittade det här:

Blomkålen vill växa jämnt. Helst i en mullrik lättlera utan avbrott av torka, hetta eller näringsbrist. Då kan huvudbildningen utebli. Eller det kan bli ludet, blad kan växa genom huvudet eller ge alltför tidiga små huvuden som snabbt går i blom.

Någon mullrik lättlera har jag inte men däremot en riktigt bra jord, så näringsbrist är inte problemet. Däremot har det varit stekhett och torrt så det dammat under huvudbildningen och jag har inte varit noga med att vattna. En snöfri vinter och ytterst lite regn under vår och försommar har gjort att jorden är riktigt torr på djupet, så där har vi nog problemet.

Sista veckorna har det kommit några skurar då och då och de senare sorterna ser riktigt fina ut, för att inte tala om fantastiska, som Di Sicilia Violetto som jag skördade igår. Mild och söt och helt enkelt underbar!

Just det här huvudet hamnade i frysen, oförvällt i buketter.

Nästa sort som är på gång är den lite senare Tabiro som ser sådär perfekt ut som en ganska oerfaren blomkålsodlare som jag kan känna mej riktigt stolt över. Den är inte klar än och jag väntar med spänning på hur stor den blir. Just nu är den som en grapefrukt ungefär.

Mina djur har bidragit med gödsel, jag med arbete och vädret med vatten – ett utmärkt samarbete!

Att ha ett särskilt projekt per år som årets kålprojekt, gör att jag  fokuserar lite extra på vad som händer i det landet och jag lär mej en hel del. Jag föredrar till exempel att ha flera sorter och få plantor av varje sort för att få en utdragen skörd i stället för att få en stor skörd av en sort och frysa in det mesta. En rationell odlare har jag aldrig varit och kommer inte att bli heller. Förvisso är jag självhushållare och odlar för hela årets behov men det mesta vill jag äta så färskt som möjligt.

Glöm inte vattna blomkålen!

Tidigare inlägg om Kålexperiment 2016
Vi äter kål! – 3 juli
Hur går det för kålen – 28 maj
Experiment med kål – 25 mars

Nu kan du beställa vitlök till utsäde från vår nya webbutik. Vi är helt nya på att bygga webbutiker så det kan säkert finnas saker du undrar över eller sådant du saknar. Säg till oss, vi blir bara glada för dina synpunkter!

Så småningom kommer även kurserna ut i webbutiken. Håll utkik! Det blir tre kurser i att ta hand om skörden nu i september.

Varmt välkommen att titta in!

Hur kunde det gå mer än fem månader sen jag skrev sist? Säg det, den som vet. Jag har haft fullt upp med livet på vår lilla självhushållargård. Skördarna har varit enorma i år, torkan till trots. Förutom livet så har även döden besökt oss och tagit min far ifrån mej och min sista reserv av energi tog slut där. En paus var nödvändig.

Före det hade jag en lång period av att ta hand om kålskörden, mest genom mjölksyrning. En metod som passar utmärkt för kål. Och när man som jag satsat på plantor till 16 vitkålshuvuden, 8 rödkålshuvuden och 10 spetskålshuvuden och dessutom lyckas oväntat bra så blir det en del att ta hand om. Och vi snackar inte om några små enkilos kålhuvuden snarare drygt 2 kilo och upp till nästan 4 kg per styck. Det blir en del men så ska det också räcka till oss båda i ett år.

Förutom kantbränna som drabbade några huvuden har plantorna varit förvånansvärt fina trots intensiva angrepp av kålmal. Min enda åtgärd har varit att spruta med turex en gång. Kantbrännan beror förmodligen på den extrema torka och värme vi haft i år. Den har inte gjort någon större skada på huvudena. Jag har varit tvungen att prioritera hårt vad gäller bevattning eftersom vi odlar all vår mat för hela året och har egen brunn och många djur som ska ha vatten också. Men vattnet har räckt och det är jag oerhört tacksam för.

Juliskörd
Första surkålen gjorde jag redan den 24 juli. Det var Julikongen som levererade de tidigaste huvudena och de var på 2,5 kg/styck i genomsnitt. Kummin är det jag kryddar surkål med mest och så blev det även nu. Julikongen växer snabbt, är tidig, inte så kompakt och verkar känslig för att stå kvar för länge och började spricka ganska snabbt efter att den var skördeklar, så det gällde att ha ögonen med sej.

Inte många angrepp på Julikongen så här tidigt på säsongen!

Julikongen är en sommarkål, det hörs ju på namnet. Bladen är spröda, lite veckade och stora. Huvudet är inte så kompakt, det finns luft mellan bladen.

Nästa omgång färdig kål, bara några dagar senare, var spetskålen Vysocke. Två huvuden med snittvikten 1,1 kilo. En härligt violett spetskål som jag syrade okryddad.

Vysocke med sina krusiga blad.

Samtidigt kunde jag ta första rödkålshuvudet av Rodynda på ett kilo och kryddade för första gången med krossade enbär. Så gott!

Att Rodynda innehöll små änglar var en nyhet!

Visst vill man gärna klappa ett kålhuvud? Rödkålen fick färre angrepp av kålmal, larver och sniglar än den vitkålen. Samma gäller för den röda brysselkålen.

Den mängd kål som jag syrat i juli slutade på 8,2 kilo.

Augustiskörd
Ett par veckor senare, den 10 augusti tog jag den sista Julikongen på drygt 2 kilo och första huvudet på vitkålen Amager Stenhoved Tena på 2,9 kilo.

Etiketter är viktigt. Sort, datum och kryddning är det jag skriver.

Den 21 augusti skördade jag rödkål av sorten Amager 304. Det ena huvudet vägde 2 kilo och det andra 3,9 kilo! De två sista Amager Stenhoved Tena skördades samtidigt och där var vikten 1,2 respektive 2,6 kilo av härligt kompakt vitkål. Det ena huvudet hade ruttnat i stocken och ett halvt kilo fick skäras bort. Nu kryddade jag surkålen med fänkål för första gången. Riktigt mumsigt! Första huvudet på vitkålen Jåtun skördades vid 1,6 kilo och även det var mycket kompakt.

Några timmars jobb och en massa härlig surkål till vintern ska ställas på jäsning.

I slutet av månaden tog jag en spetskål Filderkraut och syrade det tillsammans med ett litet violett huvud av Vysocke och finstrimlad chili av sorten Numex Joe E Parker och Espelette. Det blev en höjdare. Mer sånt nästa år!

Augustiskörden av kål att syra blev 19,9 kilo!

Tur vi gillar surkål! Men den sammanlagda mängden på 28 kg surkål känner jag mej väldigt nöjd. Några kilo har vi redan ätit upp men jag har också flera kålhuvuden kvar. Närmare bestämt 8 st vitkål och 3 st rödkål. Finstrimlad rödkål hackade apelsiner, olivolja och timjan är en fin vintersallad men ett huvud var förstås förbokat till att koka rödkål på till jul!

Ett vitkålshuvud använde vi till fantastiskt goda kåldolmar med nymald killingfärs och strimlad mangold i smeten som kryddades på nytt sätt med timjan, chili, vitlök och soja. Vi gjorde ett stort lass på 2 kg färs så det blev smet över som vi rullade till keftedes som fick koka i tomatsås till kvällens middag med färsk vitkålssallad till. Kåldolmarna la vi råa i frysen i lagom stora lunchpaket. De steks sedan i ugnen i en form med hackade tomater eller en burk inkokta tomater med örter och vitlök. Lite annorlunda och spännande!

Min mycket enkla metod när jag syrar kål

Du behöver:

• Glasburkar på 1-3 liter med snäpplock och gummiring. Det ryms ett kilo kål/liter burk.
• Jodfritt salt, finmalet. Till surkål behövs det 15 g/kg kål.
• Våg.
• Kål.
• Matberedare.
• Hink.
• 1-liters plastpåsar med lite vatten som skydd mellan kålen och syret i burken.

Gör så här:

• Rensa kålen (jord och kryp ska bort) och väg den.
• Väg upp saltet.
• Skär kålen i lagom bitar som ryms i matberedarens mynning.
• Använd skivan som gör tunna strimlor och strimla rubbet, även stocken.
• Töm ut kålen i en hink vartefter matberedaren blir full. Strö lite av saltet på varje omgång.
• Stampa kålen med knytnäven och blanda väl tills den saftar sig ordentligt.
• Fyll kålen i burkarna och pressa ner den noga så att luften trycks ut. Lämna några centimeter kvar där du sätter plastpåsen med vatten.
• Ställ burkarna på en tallrik i rumstemperatur med en mörk påse över som skydd mot ljuset. Tallriken är till för eventuellt läckage när kålen börjar jäsa.
• Surkål ska helst stå i 22 grader något dygn och sedan i 15-18 grader i 10-14 dygn. Det här löser jag genom att ha den i mitt varmaste rum de första dagarna. Sen flyttar jag ner den till golvet i mitt svalaste rum. Jag kollar inte temperaturen och det har funkat utmärkt. Därefter flyttas den till kylskåpet och ska gärna eftermogna i ytterligare 14 dagar men blir bara godare om den får stå längre.

När jag stampar kålen i hinken sätter jag hinken på en stol så den kommer lite längre ner än på köksbänken. På det sättet kan jag använda min kroppstyngd när jag stampar med näven och sparar händerna.

Vi äter surkål varje dag. Det är också därför jag kryddar den på lite olika sätt för att få variation. Vi äter den som den är, helt enkelt som ett tillbehör men även som ingrediens i en sallad. Lite goda blad, tomater, gurka, paprika, lite surkål, någon god olja och lite smulade oreganoblad. En favorit är grovrivna morötter, äpplen, surkål och lite olja. Vinäger behövs ju inte eftersom spadet i surkålen står för syran.

En utmärkt förvaringsplats för kålhuvudena under vintern är faktiskt växthuset. Jag har fyra eller fem huvuden kvar som ligger i en stor plastback omlindad med treskikts bubbelplast. Trots en salig blandning av kyla och mildväder så mår huvudena förvånansvärt bra.

Och vad hände med den där magiska 14-gradersgränsen som jag skrev om i mars? Ja, inte märkte jag något särskilt med huvudkålen mer än att den blev jättefin förutom några som fick kantbränna på grund av torkan. Savoykålen hann aldrig få några stora huvuden innan den blev uppäten av odjur med det var knappast temperaturens fel. Den hade behövt ses till lite extra och kanske sprutats med turex en andra gång. En av brysselkålsorterna ville inte bilda huvuden alls, vilket jag aldrig upplevt förut. En annan av brysselkålsorterna blev två meter hög och gick sen i blom. Om det  berodde på torkan eller temperaturen vet jag inte. Det är knepigt att utvärdera kålexperimentet när vädret under odlingssäsongen varit så väldigt torrt och varmt.

Jag skulle egentligen skrivit mer om landet med vinterkålen. Helt kort kan jag säja att det hittills gett mej grönkål. Vinterbroccolin börjar sätta ett toppskott nu och bukettkålen har fina små rosetter på gång.

Här slutar mitt kålexperiment men en enkel sammanfattning: jag kommer att så vid samma tidpunkt och på samma sätt i år för finare kål har jag aldrig haft!

Tidigare inlägg om Kålexperiment 2016
Blomkålstider – 19 juli
Vi äter kål! – 3 juli
Hur går det för kålen – 28 maj
Experiment med kål – 25 mars

Nu öppnar webbutiken för vitlöksförsäljning. Vi har samma sorter som förra året, de tidiga Primor, Sabadrome och Sabagold och de sena och lagringsdugliga Clédor och Flavor.

Ny för i år är den lättodlade schalottenlöken Longor som planteras samtidigt med vitlöken. Sätt en lök i höst och skörda 4-6 lökar med rosalila fruktkött i mitten av juli!Du beställer i webbutiken och betalar i förskott. Sen tidigare har vi bankgiro men nu kan du även betala med swish.

Observera att leveranstiden är först senare i höst, vecka 37/38 för de tidiga sorterna och vecka 39/40 för de sena. Beställer du både tidiga och sena sorter skickar vi dem tillsammans.

Välkommen in!

Tomatgurun Åke Truedsson lär dig allt och lite till om tomater. Odlingstips, beskrivning av olika sorter, användning och hälsoeffekter.

Lördagen den 17/3 kl. 11.00
Centrumbiografen i Torsås
Entré 60 kr

Arrangör: Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med Kultur & Fritid för Alla.